Det är Allhelgonahelg. Gravplatser kommer fyllas med ljus när vi särskilt minns de personer som inte lever här längre. Alla de olika avtryck de satt under sin tid här. Vad de har betytt för oss. I sorg och saknad får vi ta till oss det Jesus säger till Marta, en av de kvinnor som följer Jesus som lärjunge.
»Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?« Johannes 11:25-26
Marta är drabbad av sorg. Hennes bror Lasaros är död. In i det sista hade Marta hoppats på att Jesus skulle ha kommit till Lasaros sjukbädd, gripit in och räddat hans liv med ett helande. Men Jesus dröjer och när han väl kommer fram är Lasaros redan död och begraven.
Du som läst texten tidigare vet att ett under kommer hända. Lasaros kommer väckas till liv av Jesus ord, gå ur graven för att sedan fortsätta att leva en tid till här på jorden. Det blir ett under för en syskonskara drabbad av sorg, men i längden kommer det inte rädda Lasaros från vare sig åldrandet eller gravens vila. Det är en del av livets villkor. I evangeliet är Lasaros uppväckande något som pekar fram emot att Jesus en dag ska uppstå till liv efter att ha blivit korsfäst.
I samtalet med Marta förmedlar Jesus betydelsen av sin död och uppståndelse. Det bär på ett löfte om att vare sig ondska eller död har sista ordet. Jesus är livet och öppnar vägen hem till Gud för oss människor. Döden är inte slutet. Livet med Jesus börjar här och fortsätter bortom vår egen död och grav. Liksom Marta bjuds vi in till att sätta vår tro till det Jesus säger, börja och fortsätta leva för honom.
Som församling vill vi vara en gemenskap där vi bär livet med allt vad det innehåller. Det är något vi skapar tillsammans när vi möts i sorg och saknad, när vi visar varandra omsorg. På söndagar klockan 10 möts vi som församling till gudstjänst. Där får vi möta varandra med en varm blick, dela hur det är och be tillsammans.
Varmt välkommen!
All välsignelse till din dag!
Håkan Kenne, pastor
