När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne: ”Varför 
gråter du, kvinna? Vem letar du efter?” Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: ”Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.” Jesus sade till henne: ”Maria.” Hon vände sig om och sade till honom: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder mästare). Johannesevangeliet 20:14-16
Sörjande vid en grav. Bottenlös sorg. Omöjligt att föreställa sig och känna igen, står han där levande och säger hennes namn: Maria.
Så mycket har hänt de senaste dagarna.
Varje steg.
Jubelropen på vägen in till Jerusalem. Eterföljarnas glädje. Lärjungarnas självklarhet om att förbli vid hans sida.
Varje andetag.
Måltiden med vännerna som slutar med att en lämnar sällskapet för att förråda honom.
Ångesten i Getsemane trädgård då han kastar sig till marken och ber: ”Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.”
Varje ögonblick.
Vännerna som flyr för sina liv.
Lögn på lögn. Spottet. Hånet.
Vännerna som förnekar och vänder undan blicken.
Varje hjärtslag.
Hatet. Piskrappen. Slagen.
Och till sist, ropet: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
I varje steg, varje andetag, varje ögonblick, varje hjärtslag… bär han med sig all brustenhet, all vilsenhet, all bortvändhet och alla förnekanden. Omedvetna, medvetna, uttalade och outtalade, aktiva eller bara sådär likgiltigt och avmätt avvaktande. Gud, i sin kärlek, bär allt.
Men det stannar inte där. Döden och graven blir inte slutet. Han står uppstånden och säger ett namn. Hennes namn. Maria.
Med hennes namn gör han sig känd, och hon känner igen honom.
I mötet med den levande kommer inbjudan till att leva livet med helt andra förutsättningar.
Sedd och mottagen av Gud, med allt vad livet hittills har inneburit.
Inbjudan till ett mottagande av Gud. Till att se Gud klart. Se sig själv klart. Där det som gömts undan får träda fram.
I kraften av det mötet får sedan de egna andetagen, stegen, ögonblicken och hjärtslagen bli en del av Guds öppna famn till den här världen.
Så står han där… och säger ditt namn.
