I en tid där samtalet om Gud ofta hänvisats till den privata sfären, så händer det med jämna mellanrum att det plötsligt finns där närvarande i det offentliga rummet. För en tid sedan har lanseringen av Magnus Falkeheds och Niclas Hammarströms bok Idag ska vi inte dö fört in samtalet om bön i intervjuer och på kultursidorna.
På en reportageresa till Syrien blir de kidnappade och hålls i fångenskap. Under mer än 40 dagar vid årsskiftet 2013 och 2014 genomlever de ett helvete av misshandel och skenavrättningar. Där blir bönen, för dem som beskriver sig själva som ganska vanliga sekulariserade svenskar, deras rytm och rutin.
Morgon och kväll. Bön.
De ber i ren desperation, förhandlar och lovar. De ber för nära och kära. De ber för sina liv. De ber för fångvaktarna. I nöden och utsattheten öppnar de en dörr som för många är stängd. De vänder sig till Gud. De lär sig att be.
Vår anledning till och startpunkten för ett utforskande av Gud ser olika ut. Var och en av oss bär vår unika berättelse.
I kyrkorna har vi precis firat påsken. Budskapet om att Jesus är högst levande och närvarande har varit i fokus. Från död till uppstånden. Från frånvarande till närvarande. Där visar han sig för de rädda och oroliga och säger: ”Frid åt er alla.” Han andas ut sin fridfulla närvaro i de som trott att alla möjligheter var grusade och de andas in (Johannesevangeliet 20:19-22).
Evangelium är berättelsen som bär det hoppfulla, att Gud kommer oss till mötes mitt i livet. Att han vill visa sig just där vi är. Vilken plats det än är. När vi genomlever den djupaste nöd. När livet dramatiskt förändras. När känslor av tomhet mognar fram. När oron gnager. När utforskarlustens nyfikenhet kring frågorna om meningsfullhet rusar på för fullt.
Hur ser ditt livsläge ut? Hur vill du förhålla dig till den Gud som genom Jesus vill beröra dig med sin kärlek, som vill andas sin frid in i dig?
Som församling i Landskrona vill vi vara en gemenskap där du får göra dina upptäckter, så välkommen in och delta i våra gudstjänster och andra samlingar.
