Klassen jag gick i när jag pluggade till pastor var en någorlunda brokig skara. Människor med liknande intressen och kall i livet har 
väldigt mycket gemensamt och blir således till viss del ganska lika varandra. Det betyder att vissa samtalsämnen och diskussioner tenderar att bli introverta och från samma vinkel. Man kan väl utan att överdriva säga att ibland saknas det ett utanförperspektiv.
Så var det den dagen vi en lektion kom att prata om den heliga Ande. Så gott som alla av oss kände igen oss i det som sades. Vi kunde känna igen oss i det som sades om hur anden talat till oss, tungotal, profetiska ord och så vidare. Det var liksom inget främmande för oss detta. Inget vidare konstigt. Vardagsmat helt enkelt.
Men så var det inte för Martin.
-“Förstår ni inte hur ***** konstigt det ni pratar om är?”
Martin var relativt ny i sin vandring med Gud men kände en iver att snabbt lära sig mer.
För honom var inte livet med den heliga Anden fullt så naturligt som för oss andra.
Snacka om ett uppvaknande! För oss andra alltså.
Där satt vi, i trygg miljö och tänkte lite likadant. Berättelsen om Jesus som dör för att ge liv.
Det där behöver vi alltid ha nya perspektiv på. De gånger vi upplever att livet med Jesus, korset, blir vardagsmat är det kanske dags att söka nya perspektiv.
Vågar du låta påskens budskap utmana dig?
