För en del är det sättet att uttrycka tacksamhet på till Gud över det liv vi har. En undersökning 2016 kom t ex fram till att 400 000 personer i Sverige hade för vana att be bordsbön för att sätta ord på att maten de äter inte är en självklarhet. Ibland är det mitt i svårigheter, där vi inser att lösningen på situationen är utanför den egna förmågan, som vi börjar att be. Bönen om ett ingripande och en vändning. En bön om lindring och vägledning i vårt eget liv eller för någon som står oss nära. I en kris ligger ropet på hjälp i en bön nära till hands.
För en del är bönen knuten till gemenskap och och platser. Något som vi gör tillsammans med vänner i en gudstjänst eller mitt i vardagliga situationer. Bönen kan också vara det där pågående samtalet som med en nära vän. Där livet delas och speglas i smått och stort, där längtan uttrycks. Kanske under långa promenader eller i ditt favorithörn på soffan.
Under hösten utgår vi i våra gudstjänster från ett brev i Nya Testamentet som skrevs av Paulus och tillsammans med hans medarbetare Timotheos. Det är ett brev skrivet med värme och kärlek till vännerna i den församling som de har varit med och startat några år tidigare. I det första kapitlet beskrivs det med vilka ord de med ömhet ber för dessa. Här handlar bönen om längtan efter att det Gud är, allt det goda Gud vill, ska vara med och forma vännernas liv.
Det är en bön om att kärleken ska växa till och ge dem blick för det som är gott, att de ska kunna se och känna igen detta så att de kan avgöra vad som är väsentligt och viktigt. Det är en bön om att vännerna ska leva livet så att de vid livets slut inte ska vara tyngda av skuld, för vad de gjort mot andra eller sig själva, utan där de är fria och rena när de möter Jesu blick.
En bön om växande kärlek. I ett av sina andra brev beskriver Paulus att kärlek är något som blir synligt i samspelet med andra. Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. (1 Korintherbrevet 13:4-7). Kärlek, när livet vi lever är med och skapar gott i andras liv.
Så avslutas bönen i Filipperbrevet med att uttrycka tacksamheten över den Gud som hjälper oss och som gör det möjligt för oss att leva livet just så. Du är välkommen att under hösten följa med oss i vårt utforskande av ett liv som relaterar till Gud. Fira gudstjänst med oss på söndagar kl 10 och låt dig inspireras av att be för dig själv och för dina vänner utifrån orden i Filipperbrevet 1:9-11:
Herre vi ber att vår kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att vi kan avgöra vad som är väsentligt och stå rena och skuldfria på Kristi dag, fyllda av den rättfärdighet som är frukten av Jesu Kristi verk, Gud till ära och pris.
PS, har du missat en predikan i serien om Filipperbrevet så hittar du ljudinspelningarna här.
