Promenerandes hem från kyrkan till fredagsmys mitt i höstkyla.
En bil stannar plötsligt bredvid mig. En nervevad ruta och kvinnan som kör kallar på min uppmärksamhet. Precis innan har jag stannat upp, upptagen i tankarna med blicken ut över dammen vid gamla vattentornet. Hör rösten sådär lite på distans, vaknar till och lutar mig fram mot fönstret för att höra. Och frågan som kommer börjar som alla andra frågor om vägen till något. Jag hinner inte reagera, förrän det korta samtalet är över, på att den här frågan på så många sätt är annorlunda.
-Vet du hur jag hittar till gatan där kvinnor säljer sig i Landskrona?
Jag svarar som om det är en helt vanlig fråga om en väg, vilken som helst.
– Nej, det vet jag verkligen inte.
Å hon fortsätter.
– Jag frågar för att jag ska dit!
Innan hennes ord ens har klingat klart så gasar hon därifrån. Vidare in i all höstkyla.
Och orden träder fram inom mig igen. De ligger där som glödande höstlöv på marken och en kylig vind sveper in bland dem. Rör runt. Tankar och alla möjliga frågor virvlar upp.
Vem var hon? Vad hade fört henne hit? Finns den gatan? Är hon där nu?
Jag fattar med all tydlighet hur hon inte var en kvinna med en mission för att hjälpa de utsatta, inte en Jesuslärjunge eller socialarbetare på uppdrag.
Vilka handlingar, ord och händelser hade banat hennes väg den här kvällen? Jag har ingen aning om var hon kom ifrån eller var hon hamnade ikväll, men anar mitt i min aningslöshet att under några korta sekunder har ett djup av brustenhet visat sig för mig. Fantasin ger mig ord om vägen dit. Övergrepp, svek, missbruk av förtroenden, droger, män som svinaktigt utnyttjar.
Vem var jag för henne? Någon slumpmässig att fråga om vägen eller en av dem, en medelålders möjlig torsk?
I virvelvinden av tankar väcks ett förtvivlans rop. En bön. Förbarma dig Herre Jesus Kristus. Rädda. Du som vill beröra med ord som rätar upp oss och läker våra liv, bär denna kvinna ikväll. Rädda. Du som kan var där just nu Jesus, i hennes närhet. Rädda.
Och jag går vidare hemåt bedjande i höstkyla på väg mot fredagsmys.
Som församling tror vi på en Gud som inte ryggar undan för något av elände och förtvivlan. Vi tror på Jesus som inte föraktar, äcklas eller förvånas, utan med värme möter oss där vi är idag oavsett vad våra liv hittills har burit eller inneburit. För honom finns inga no-go-areas. Tillsammans vill vi vara en gemenskap som hjälper varandra att närma oss Gud och låta livet beröras av Jesus. Välkommen. En början kan vara att besöka en av våra gudstjänster på söndagar kl 10, eller komma på vårt Sy- och språkcaféet på torsdagar kl 13, eller varför inte skicka en mail och påbörja ett samtal.
