Dock skulle vi tänka på deras fattiga, och det har jag verkligen lagt mig vinn om. Galaterbrevet 2:10
Ibland luras vi att se på tro som enbart övertygelser. Något att fundera över. Något att vrida och vända på. Kanske något att debattera med andra eller som något vi helt enkelt väljer att hålla för oss själva.
Övertygelser som i ett eget intellektuellt rum. Där det viktigaste är att säga rätt saker.
Den bilden av tro är en annan än den som Bibelns texter förmedlar. Där kan tro aldrig stanna i teoretiska rum.
Tro är ett möte med Gud. Tro är en relation som utvecklas. Tro är ett levt liv. Mer än något annat.
I relation med den Gud som älskar engagerat och uthålligt. Som inte distanserade sig från smärta och brustenhet, utan klev in i närkontakt, så formas våra liv. Den vi är övertygade om som viktig påverkar det liv vi väljer att leva. Gud drar oss in i närkontakt med den smärta han vill läka.
Dock skulle vi tänka på deras fattiga, och det har jag verkligen lagt mig vinn om. Paulus tanke på de fattiga i Jerusalem då för länge sen, stannar inte vid en tanke, den leder till handling. Han agerar utifrån sina möjligheter.
Omsorg innebär att avstå en del av det man kan ge sig själv, för att möta någon annan med det dem behöver. Jag vill leva livet utifrån det perspektivet. Se möjligheter och ta vara på dem.
