Händer sträckta rakt upp i luften. Fötter på tå, ivrigt trampandes. ”Bäla lunt!” Två enkla ord som vår 
dotter tidigt satte samman.
”Bäla lunt!” Uppfordrande. Längtande. Viljande.
Så lyftet.
Upp i luften.
Upp i famnen.
In i famnen.
Och väl där sög den lilla kroppen sig fast med armar och ben.
Jag tänker på det när jag läser hur de första som följde Jesus undrade vem som var viktigast i gänget.
Mest betydelsefull.
Närmast Jesus.
Och hur de funderade på sig själva som den lämpligaste av kandidaterna.
Så vänder Jesus upp och ner på allt när han kallar fram ett barn och ställer det i centrum: Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Matteus 18:3-4.
Med blicken på barnet som står där, så flyttas deras inre uppmärksamhet från upptagenhet med sig själva, deras egen strävan efter att vara någon, genom allt de gjort, allt de åstadkommit och vill vara, till att höra orden. Verkligen höra orden som bryter igenom och ruckar tanken: om ni inte omvänder er och blir som barnen…
Bli som barnen. De som ingen räknar som särskilt viktiga för världen. De som inte satt några större avtryck på de stora arenorna. Ofärdiga vuxna. Kanske kan bli något. Men ännu är de inget särskilt att fästa sig vid.
Bli som barnen.
Barn.
Beroende av vuxnas omsorg.
Tillitsfulla. Öppna för att ge och ta emot kärlek och värme.
Som vill vara nära.
Barn som inte hunnit bli jagade av att bli något eller någon. Barn som ännu inte söker sitt värde genom CV, utseende eller prylar. Barn som inte är på väg att bli några andra än de som de redan är. Älskade. Det går liksom inte att bli viktigare, mer värdefull, mer betydelsefull, än just så. Som barn.
Jesus ger en inbjudan till att få leva livet så. Tillitsfullt, tryggt och självklart buren av Gud. Nära. Oavsett ålder eller livshistoria.
Omvänder er… blir som barnen… gör sig själva små…
Att vända sig till Gud.
En möjlighet.
Ett val.
Och det är inte de många orden som öppnar famnen hos Gud. Famnen är redan öppen för att som vuxen påbörja det upptäckandet för första gången, eller på nytt. Det räcker att sträcka sig till Gud på barnets självklara sätt.
”Här är jag! Bäla lunt!”
I församlingen är du välkommen att tillsammans med andra vara med och utforska vad det får betyda för ditt liv.
