– Du, avtalet är liksom bindande ett år till, så jag kan inte göra något… 
Under åren har jag skrivit på ett antal avtal som förklarat vad jag och säljaren varit överens om. Efter underskriften gäller det som står. Något jag senast härom dagen blev medveten om när jag försökte få ner priset på min mobilräkning. Den glädjande nyheten, att företaget numera erbjuder bättre villkor, kommer jag inte få del av. Samtidigt är motsatsen också sann, får de frispel och försämrar villkoren, sitter jag ju på ett kanonkontrakt. Avtalet gäller.
Bilden av ett bindande avtal använder Paulus i Galaterbrevet för att slå hem att Gud ingått ett avtal med människor, som vi kan vara trygga med. Det avtalet han pekar på hade ingåtts många år tidigare och finns återberättad i 1 Moseboken 15.
Sättet som avtalet ingicks följde den gängse ordningen för avgörande överenskommelser vid den tiden. Några djurkroppar styckades i två delar och radades upp så att en gång bildades mellan halvorna. Dem som ville ingå avtalet skulle sedan promenera längs gången, och sedan var allt klart. Frid och fröjd tills en av parterna bröt överenskommelsen. Då gällde det finstilta: “På samma sätt som du har brutit överenskommelsen skall nu din kropp delas i två bitar.”
Så är upplägget när avtalet mellan Abram och Gud skall befästas. Där ligger djurkropparna styckade. Ett löfte uttalas som beskriver avtalet, men sen följs inte de vanliga spelreglerna. Precis när det är dags för promenaden faller den ena av parterna i tung sömn. Så den ende som tar sig längs gången, som är kantad av djurkroppar, är Gud.
Det är som om Gud vet att hans avtalspartner inte kommer ha en chans att hålla sin del, så det är bäst att han får sova. Gud vet att det mänskliga livet kommer att kantas av brustenhet. Inte bara i relation med Gud, utan även i allt det vardagliga människor emellan. För att få ordning på det hjälper ingen mänsklig insats. Oavsett hur ambitiös ansträngningen är. Gud visar att avtalet hänger på honom.
När Paulus fångar upp den här berättelsen i Galaterbrevet 3:15-18 säger han att det Gud lovar den där gången handlar om Jesus. I Jesus tar Gud initiativet och kliver in. Han vandrar mellan allt det som kantas av död. Jesus går in i den ensamhet och vilsenhet som oundvikligen följer i spåren av ett liv utan närhet till Gud. För varje människa, som känner att trots all upptagenhet och jakt så levs livet som i sömn utan riktning eller mening, öppnar Jesus en ny väg. En väg som ger närkontakt mellan Gud och människor, en väg som kommer påverka livet människor emellan.
Det är ett löfte och avtal om liv som bygger på Guds handlande och inte din dagsform som människa. Det är något som är värt att utforska och landa i. Söndagens predikan berörde detta och kan ge dig fler tankar på vägen.
